Valet av Dmitrij Medvedev till ny rysk president kom knappast som någon överraskning. Särskilt inte för ryssarna. Journalisten Oleg Panfilov berättar om ett val där både vallagarna och makthavarnas handlande reducerar de demokratiska processerna till ett minimum.I en blogg som tillhör en av de unga ryska liberala politikerna ser jag en videofilm, tagen med mobiltelefon: En tom vallokal (bloggaren försäkrar att så här såg det ut där nästan hela dagen), och poliser som försöker jaga bort alla personer som befunnit sig därinne. Orsaken är att man har upptäckt en bomb i byggnaden.

Bloggaren berättar detaljerat om hur valövervakarna försökte kräva att valkommissionen skulle förklara hur det kunde komma sig att valurnan var full av röstsedlar för Dmitrij Medvedev redan innan vallokalen hade öppnat. Som svar kom det poliser som förklarade att här fanns en bomb. Naturligtvis hittade man ingen bomb, men vallokalen stängdes.
En annan bloggare berättar hur han kom till Moskva på valdagen, och fastän han bodde i en annan stad och formellt inte hade rätt att rösta i den ryska huvudstaden lämnade man ändå ut röstsedlar till honom i fem olika vallokaler. Han behöll dem och visar upp dem på foto.

Samtidigt har Vladimir Tjurov, som är ordförande i den centrala valkommissionen (TsIK), berättat för journalisterna om “det mest demokratiska valet” i hela Rysslands historia. Och det finns ingen som vet hur omfattande valfusket egentligen var, eftersom väldigt få internationella valövervakare var närvarande. Och på TsIK:s hemsida finns det ingen information om hur många valövervakare som var närvarande – bara en lista över vilka organisationer som var inbjudna. Man räknar upp 342 personer, men merparten av dem vägrade att komma.

Vanligen är det Office for Democratic Institutions and Human Rights (ODIHR/OSCE) som skickar valövervakare till de forna sovjetstaterna. De brukar komma när valkampanjerna inleds och genomföra en bevakning av massmedierna. Men denna gång var ODIHR endast inbjudan att komma några dagar före valet, och att göra undersökningar under en sådan kort tid står inte alls i överensstämmelse med organisationens normala arbetssätt.

Vad fruktade valkommissionen? Varför skedde valen i Ryssland under sådana villkor som vanligen kännetecknar auktoritära regimer, där man vill förhindra att informationen om allt valfusk som förekommer skall bli allmänt spridd? Varför valde den ryska regimen att hamna i öppen konflikt med de internationella organisationerna?

Enligt min uppfattning är förklaringen utomordentligt enkel: I Kreml hade man bestämt att nästa president måste bli Dmitrij Medvedev. Det vill säga att han måste bli Vladimir Putins arvtagare. Men Ryssland är ingen monarki, och i landets författning förekommer över huvud taget inte ordet “arvtagare”. Därför blev kretsen kring Putin tvungen att göra mycket som stod i motsättning inte bara till de ryska lagarna, utan också till Rysslands förpliktelser gentemot OSCE och Europarådet.

Men den ryska lagstiftningen är också absurd. I lagen om presidentval nämns bara att alla kandidater kostnadsfritt skall ha tillgång till utrymme i etern, men det står TsIK helt fritt att välja hur dags denna tid i etern skall vara. Såväl inför valen till statsduman i november förra året som inför presidentvalet skedde tevesändningarna med valagitation klockan sju på morgonen och klockan elva på kvällen. Enligt sociologiska rön är detta sämsta möjliga tid för att påverka väljarna, som nästan enbart tar till sig sådan information om valet som sker på bästa sändningstid. Och vid den tiden är det nyhetssändningar i alla de fem nationella tevekanalerna.

Just nyhetsprogrammen får stor uppmärksamhet och bidrar i väsentlig grad till att forma den allmänna opinionen. Enligt vallagen är det inte dessa program som skall stå för valinformationen. Men vad som skedde var ändå följande: Enligt våra undersökningar vid Centrum för journalistik i extrema situationer ägnades mellan 25,9 och 43,3 procent av tiden i nyhetssändningarna före valet åt Dmitrij Medvedev. Och alla andra kandidater ägnades tillsammans bara mellan 1,2 och 6,4 procent av tiden.
(se: http://www.memo98.cjes.ru/?p=3&sm2=on&reports=2008031)

I vallagen finns inga regler för tjänstemän av Dmitrij Medvedevs rang. Andra statstjänstemän som kandiderar måste ta semester och har inte rätt att använda sig av statens administrativa resurser. Men detta gäller inte den som är förste vice premiärminister. Därför flög Dmitrij Medvedev över hela Ryssland i två flygplan från en speciell avdelning av presidentens flygflottilj – det ena planet var för honom själv och det andra för journalisterna och hans livvakter.

Men det allra allvarligaste problemet vid de ryska valen är bristen på politisk mångfald. Tre politiker som positionerat sig såsom liberalt sinnade – Michail Kasianov, Garri Kasparov och Boris Nemtsov – blev under olika förevändningar inte registrerade som kandidater. Det var egendomligt, eftersom ingen av dessa tre hade en chans att samla tillräckligt många röster för att segra i valet. Det förefaller som om orsaken i alla tre fallen var densamma: I Kreml var man rädd för att ge de liberala politikerna chans att okontrollerat kunna kritisera makten på gratis sändningstid.

Till slut finns det ännu en orsak att ironisera över de ryska valen. Det är den nya traditionen att huvudkandidaten (ni vet väl vem jag menar..) varken skriftligt eller muntligt framlägger något som helst program, och att han inte heller deltar i tevedebatter. Man skulle ju nästan kunna tro att huvudkandidaten redan på förhand vet att han kommer att segra… Och ärligt talat så vet han ju det, eftersom såväl de ryska lagarna som makthavarnas handlande bidrar till att de demokratiska processerna reduceras till ett minimum.

Det skulle vara enklare att betrakta dessa val som ett sätt att upprätta en rysk monarki byggd på praxis från det sovjetiska KGB. Först inrättar man med hjälp av repression en auktoritär regim, sedan ser man till att alla nationella tevesändningar blir statskontrollerade, och slutligen förklarar man med hjälp av propaganda för befolkningen att om de inte väljer Putin eller Medvedev så kommer solen att ramla ner från himlen, månen att försvinna, allt vatten att torka ut och Rysslands huvudfiende – USA – att gå till anfall, så att den hungrande amerikanska armén kan sluka alla mat som ännu finns i de ryska affärerna.

Naturligtvis är detta bara en skämtsam omskrivning, som absolut inte överensstämmer med verkligheten. Men det finns bara inga vettiga ord för att förklara det absurda spektakel som Kreml kallar “demokratiska val”.

Grundare och chef för Centrum för journalistik i extrema situationer i Moskva.
Översättning: Kajsa Öberg Lindsten

газета “Göteborgs-Posten”

9.3.2008