Oleg Panfilov berättar hur Putins parti manipulerar valresultatet utan att egentligen bryta mot lagen.

Vi har haft den smutsigaste valkampanjen
sedan Sovjetunionens fall. Inte bara partierna och deras ledare har brutit mot vallagen, utan också själve presidenten – som borde garantera den konstitutionella rätten till ärliga och demokratiska val.
I Ryssland arbetar fem nationella tevekanaler, och alla är statskontrollerade. Men de ägnar sig inte åt public service – för befolkningen betalar inga licenspengar, och kan därför inte komma med kritik eller kräva att man skall ändra informationspolicyn.
De största dagstidningarna i Ryssland – med upplagor på mellan en och två miljoner exemplar – är skandaltidningar, men samtidigt också Kremltrogna. De publicerar artiklar som behagar makten och gisslar oppositionen. Alla andra tidningar saknar möjlighet att på allvar påverka opinionen. Likadant är det med internet – som bara används av 12-15 procent av befolkningen. Och av radiostationerna är det bara en enda – Echo Moskvy – som inte kontrolleras av Kreml.
Det finns förstås regionala tidningar. Men levnadsstandarden i Ryssland är så låg att människor ställs inför valet att endera köpa bröd eller köpa en tidning. De väljer brödet. För information kan man ju få genom teve. Enligt gammal sovjetisk tradition tror den ryska befolkningen på allt som sägs där. För precis som i Sovjetunionen är det förbjudet att inte tro på den officiella propagandan. De enda som inte tror på den är intelligentian, som ändå redan betraktas som “agenter för väst”.
Nittio procent av Rysslands befolkning får alltså sin information via teve, och i Kreml vet man mycket väl hur man arrangerar en framgångsrik valkampanj utan att göra sig skyldig till uppenbara lagöverträdelser.
I vallagen sägs att varje parti skall tilldelas sändningstid för att framlägga sitt program och delta i debatter. Lagen följs strikt: sådana program sänds klockan sju på morgonen och klockan elva på kvällen, när folk äter frukost eller gör sig redo att gå till sängs.
I lagen sägs det inget om nyhetsprogrammen – den dagliga dos av nyheter och propaganda som många människor vant sig vid att titta på. Det var först när vi började undersöka dessa program som vi upptäckte hur snabbt den ryska televisionen har sovjetiserats. I nyhetsprogrammen användes mellan 90 och 96 procent av tiden till att berätta om president Putin, regeringen och Putinpartiet Enade Ryssland.
Ordföranden för den centrala valkommissionen, Vladimir Tjurov, meddelade att våra undersökningsresultat var oriktiga. Enligt hans åsikt gynnas inte något av partierna. Alltså måste det vara så att våra tidtagarur inte mäter tiden på samma sätt som herr Tjurovs när politikerna framträder på teve.
Men detta är bara den mest uppenbara delen av valkampanjens problem. Vi har också kunnat konstatera att man vid ett flertal tillfällen beslagtagit upplagor av oppositionella tidningar, framförallt sådana kopplade till SPS (Högerkrafternas union, ö a) och Jabloko, samt att oppositionella sajter utsatts för hackersattacker, och att bloggar har blockerats.
Denna valkampanj är utan tvekan den mest odemokratiska och den minst objektiva i det moderna Rysslands historia. Men det är ingen besvikelse – för detta är en naturlig följd av en auktoritär makt, som har byggts upp långsamt och systematiskt och utan att länderna i väst nämnvärt har reagerat.
Alla väntade sig ett nytt underverk av Ryssland, men det man fick var en ny politisk regim där föraktet för de mänskliga rättigheterna och friheterna står i proportion till reserverna av olja och gas. Så länge tillgången på energiråvara avgör graden av demokrati kommer det inte att ske några förändringar i vårt väldiga land. En befolkning som under flera generationer vuxit upp i en totalitär ideologi kan inte lösa detta problem på egen hand.